Dagen D (20180718)

Dagen D (20180718)

6 augusti, 2018 Av av Nina

Dagen D = Dagen då det skulle hända. Den dagen med stort D eller som det skulle bli Disaster Day…

Flyg inte med SAS om ni kan undvika det! 

Biljetter var bokade sedan länge, planerade så att det skulle bli en bra resa för oss alla. Direktflyg till London Heathrow, vi skulle landa efter lunch och hade då också bokat och betalat för en hyrbil från kl 13:45 lokal tid.

Planet skulle gå 11:15 så vi var där i god tid, runt 9-tiden, för att checka in och lämna in väskorna. Vi gick och tog en fika och handlade lite dryck och smörgåsar till planet eftersom SAS inte håller med det på flyget. Vi hade också betalat en lite dyrare biljett så att vi skulle kunna ha med oss en väska var att checka in då dessa väskor inne håller allt vi äger och har just nu då allt annat är magasinerat tills vi hittar en bostad.
Vi går till gaten och man kontrollerar pass och biljetter en sista gång och sedan väntar vi på planet tillsammans med många andra.

När det är dags att gå ombord ropar de ut i högtalarna att flyget är inställt pga tekniska problem. Vi ombeds gå och hämta vårt bagage och ska bli ombokade på andra flyg.

THATS IT! Ingen annan info, ingen som kommer och tar hand om oss förvirrade resenärer som undrar vad som skall hända nu och ingen som visar vägen…
Vi går ner till bagageutlämningen och vår flight står såklart inte med vi har ju inte kommit någonstans ifrån. Men tror ni att det var någon där för att hjälpa och visa vart vi skulle? Nej just det helt rätt. Det ekade tomt och ställde man sig vid en disk vände personalen och gick och kvar stod man som ett fån.
Tillsammans med andra lika förvirrade resenärer lyckades vi till slut hitta vårt bagage och började fundera på vad vi skulle göra nu. Vi gick ut genom tullen och till ankommande hallen och nu då? Åter igen inte någon personal så långt ögat kunde se och de vi frågade visste ingenting eller ruskade på axlarna och visade att de kunde inte vara mindre intresserade att hjälpa till.
Vi gick upp till avgående hallen igen och såg en grupp människor trängas vid SAS biljett och informations disk och sällade oss till gänget. Där fick vi reda på,av en jättetrevlig tjej, att vi skulle ställa oss i kö vid disk 76-78 så skulle de hjälpa oss. 
Vi ställde oss i kön med allt bagage och väntade på vår tur. Väl framme vid disken så får vi veta att vi först måste gå till biljetter och information (där vi kom ifrån) och boka en ny resa. (!!) VA!!??? VI ska boka en ny resa, VI ska se till att vi kommer dit vi önskar och VI ska gå tillbaka till platsen där vi blivit anvisade att gå till stället vi nu befann oss på.
Nu rann bägaren över för lilla mig och jag höjde min lilla röst och talade om vad jag tyckte och tänkte och sade att vårt bagage stannar där det är och jag tänker INTE ställa mig i en ny kö för att checka in igen utan när jag har ordnat biljetter så kommer jag tillbaka först i kön!
Jag började gå mot biljetter/info men kom inte långt innan Keith ropade tillbaka mig. En återigen väldigt trevlig tjej ska försöka hjälpa oss att boka om våra biljetter (som borde ha varit gjort redan av SAS) 
Men.. när hon säger att vi har ett flyg som går via Frankfurt och sedan till London så går jag i taket. Det är helt oacceptabelt att vi ska behöva flyga runt med två barn som är ovana flygare och när vi dessutom betalat extra för att flyga direkt. Tjejen säger att det är det enda som finns och vi ska då landa kl 18 lokal tid i London. När vi fortsätter att protestera så kallar hon till sig en annan mindre trevlig tjej för att hjälpa till. 
Vi får då veta att det är detta flyg eller inget alls, utan någon medkänsla eller kundservice alls. Hon är så trist i tonen mot oss att jag börjar förklara hur det ligger till, att detta är en flytt, att vi har alla våra saker i bagaget på vagnarna bakom oss och att vi har en hyrbil som väntar på oss i England. 
Hon visar inget som helst intresse utan säger åter igen att det är det här flyget eller så får vi vänta i några dagar, det finns inget annat, med underliggande ”take it or leave it”
Vad har vi för val?
Nu tänder Keith till också pga hennes trista attityd och han talar om att sättet vi har blivit behandlade är helt oacceptabelt och vi har faktiskt betalat för en smidig resa som SAS har ställt in. VI har inte gjort något fel och det är deras skyldighet att se till att vi kommer dit vi ska ordentligt. Lilla damen börjar då argumentera och när Keith höjer rösten drar hon sitt lilla maktkort, som hon säkert använder på alla besvärliga kunder.
”Om du inte lugnar ner dig och slutar vara så aggressiv (vilket han inte var) så kallar jag på vakten och då får du inte flyga någonstans alls!” 
Jag börjar då lägga mig i och säger att hon måste väl förstå att vi är arga? Men mig ignorerar hon totalt och hotar bara Keith istället. När han demonstrativt vänder ryggen till henne så går hon därifrån med näsan i luften. Vilken kundservice! 😡😡
Vi är nu TVUNGNA att ta flyget som ska mellanlanda i Frankfurt och en ny kvinna kommer och hjälper oss (stressar oss) med bagaget och säger att det är bråttom, bråttom och vi får pga brådskan springa förbi alla och lämna in vårt bagage i C-inlämningen. Vi rusar sedan till gaten och får kliva på ett plan till Frankfurt med fantastiska Lufthansa. Vi hade blivit placerade huller om buller på planet men det fixade den fantastiska personalen så att vi fick sitta två och två iallafall.
Mat serverades på planet och tjejerna fick en liten reseleksak var. 

Men… det är långt ifrån slut där! Vi fick en riktigt hemsk landning i Frankfurt där vi först såg flygplatsen närma sig, och när vi hade sisådär 2-5 meter kvar till marken och väntade på bumpen när planet träffade marken så gasade piloten på igen och steg upp i luften (jag var nog inte den enda som var vit som ett lakan) för att göra ett nytt landningsförsök pga för mycket turbulens. 
När vi väl hade landat säkert på andra försöket så väntade en buss för att ta oss till flygplatsen eftersom vi landade på ej Schengen område. Väl inne på flygplatsen var vi tvungna att springa från hall A till hall B för att hitta vårt anslutande plan till London.
Efter 20 min eller mer hade vi hittat fram och då hade vårt anslutande plan redan lyft, 30 minuter tidigare (!!!) 
Med andra ord, det fanns inte en chans i världen att vi hade hunnit med det planet även om vårat plan hade landat på första försöket!
Jaha, nu då? Nu står vi i Tyskland, utan flygbolag och utan någonstans att ta vägen, och vad hade hänt med våra väskor? Återigen bröt tjejerna ihop, rädda och förvirrade och innan vi kunde fortsätta fick vi trösta och stötta.
Vi vandrade iväg ännu mer irriterade och uppgivna men till skillnad mot Arlanda och SAS så fanns här ordentlig personal som visste vad kundservice var. Efter ett par stopp hittade vi fram till Lufthansas information/kundtjänst. Där möttes vi av proffsig personal som lyssnade på vår långa historia och efter att ha tagit våra uppgifter ombads vi att ställa oss i kön för att ordna nya biljetter. Det var en lång och långsam kö och jag stod sist men nu med hopp om att få hjälp.
Då kommer en av männen som kollade våra uppgifter innan vi anvisades kön och bad om passen, han skulle se om han kunde ordna något åt oss. Efter en stund kom han tillbaka och sade att det var ordnat! Jag kunde lämna den långa kön och fick vänta på att få boardingpassen printade och sedan var allt fixat. Vilket proffs! Emily blev så glad att hon bad om en kram vilket hon fick 🙂 
 Så, dags att gå igenom nästa säkerhetskoll, återigen fick vi slänga bort våra drycker som vi inhandlat tidigare. 
Vi satte oss och väntade på nästa plan som skulle vara framme i London 20:00 och träffade på andra passagerare som hade gått igenom samma resa som vi och som hade frågat personalen på Arlanda om de verkligen skulle kunna hinna med anslutande flyg och ”jaaaa då, det skulle inte vara några problem” Grrrrrrrrrrrrrr.
Om de bara hade bokat in oss på detta senare plan från början så hade det varit bättre, men nej, de ville nog bara bli av med oss och dumpa oss på ett annat flygbolag!

Vi kom på planet och hamnade alla tillsammans den här gången, återigen, underbar flight crew och en bra resa.
Vi landade på Heathrow vid 20-tiden, lokal tid. Alltså många, många timmar senare än planerat.
Våra väskor fanns på plats som tur var och nu måste vi iväg och hämta hyrbilen. Vi stressade iväg till bussen som skulle ta oss dit och packade på alla väskorna. Precis innan bussen ska åka ropar Emily ”Bilstolarna, våra säten!” Vi tittar trött och förvirrat på henne tills vi kommer på att de har vi inte med oss! Fort ut ur bussen igen med alla väskor. Jag och tjejerna ställer oss och väntar medan Keith springer tillbaka.
Nu behövde han frösöka komma in igen så att han kunde hämta dem och efter mycket om och men lyckas han och efter en lång väntan är han tillbaka. 
Vi hoppar på en ny buss och kommer fram till hyrbilsfirman. Vi bjuds på vatten i hettan (trots att det var sent på kvällen) och får en större bil än vi bokat, till samma pris. Återigen, kundservice. Något Sverige kan behöva lära sig!

Efter kl. 01 lokal tid är vi hemma hos Keiths föräldrar med två mycket trötta och väldigt medtagna tjejer som stupar i säng.

FY F*N FÖR SAS!!! 
(1 vecka efter vårt klagomål så har de inte ens öppnat handlingen 😡😠😡, 1½ vecka efteråt fick vi till slut en rimlig ersättning..)

Sara visar tydligt vad vi tycker om dem!

Spread the love
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •